I ett hus högst upp i byn Edsåsen bor Maja Braathen. En dag skidar mamma nerför Renfjället. Hon knackar på dörren, Maja öppnar.  

  Det dröjde inte länge förrän de blir väninnor. Mamma lämnar turisthotellet. I ett brev till mormor skriver hon:  ”Maja har en stuga här. Hon har bjudit mig att bo hos henne.”

  I stället för att vara ekonomiskt beroende av en man ville hon kunna stå på egna ben. "Jag behöver skaffa mig en utbildning." 

  Maja tog med henne på turer på fjället. De har med sig målarpenslar, staffli och matsäck. Ibland sover de över i fjällstugorna. De väljer ut motiv som de arbetar med. Maja gillar det hon ser, råder mamma att söka in på Konstakademin.

Vid samma tid befinner sig morfar i Florens. Han skriver:

"Vi män, även en far, vet nästan ingenting om kvinnor. Men om en flicka som knappt slutat skolans pressande arbete plötsligt blir havande och i trotsstämning fortsätter och på fem år genomför fyra barnsängar och hela tiden lever omväxlande i inbillningar och i skräck, för att hon lever med en man som fastnat i alkoholens destruktiva garn, så måste man tro att mer än dessa fem år kan hon inte hålla skenet uppe, varken kroppsligt eller själsligt."

Förutom det han skriver om mamma och hennes skilsmässa upplyser han oss om att det är minusgrader i Florens. 

"Vargarna har blivit djärvare och djärvare. De anfaller i flockar. På de få matställen som håller öppet sitter folk med överrockarna och mössorna på."

Det har inte med mamma eller Maja Braathen att göra. Men tar med det ändå. Snödrivor och is på floden Arno, gatorna är tomma och affärerna stängda. Utanför Florens har somliga gårdar begravts under snöskred.