Judas Iskariot

De under Jesus utförde, som att gå på vattnet, bota sjuka, förvandla vatten till vin, uppväcka människor från de döda och driva ut demoner, hade han utfört på sina vandringar genom byarna i Galiléen. 

Men ännu inte i Jerusalem. 

Rätt tidpunkt infann sig när det kom tusentals pilgrimer från hela landet och grannländerna inför pesachfesten, den judiska påsken. En av de viktigaste judiska högtiderna. Den firas till minnet av uttåget ur Egypten. 

Jerusalem var sekulariserat, helleniserat, skeptiskt, på samma gång ett religiöst centrum. På en och samma plats samsades präster, vanligt folk, köpmän, romare, edomiter , samariter och fariséer. Där fanns till exempel saddukéerna som bestod av översteprästerna och överklassen. Esséerna som väntade på en Messias som skulle återupprätta Davids rike. 

För att nå ut med sitt budskap behövde Jesus väcka uppmärksamhet. Om han kunde bli korsfäst. Vilken genomslagskraft skulle inte hans budskap få. Det skulle spridas som en löpeld till Rom och över hela världen.

Han invigde Judas i planerna. Judas skulle muta översteprästerna, den romerska ordningsmakten och domarna. 

Judas hade inget problem med att skaffa fram pengar, han var en välbärgad landsägare från staden Kariot. Dessutom var han Jesus och lärjungarnas kassör. 

Med dessa planer begav sig Jesus med sina lärjungar till Jerusalem. 

"Se vi går upp mot Jerusalem."

När sällskapet kom fram till stadens portar hade Judas ordnat med en åsna som Jesus kunde rida på. 

*

Då Jesus var döende hängande på korset, vid nionde timmen, när folkmassan hånade honom, ”Hjälp nu dig själv om du kan och stig ner från korset”, tvivlade inte Judas på att Jesus skulle utföra ännu ett under: den att stiga ner från korset.

Jesus hade gått på vattnet, han hade uppväckt Lasarus från de döda, botat spetälska och drivit ut demoner.  Domarna och prästerna hade blivit mutade för att soldaterna skulle fängsla honom för de irrläror han spred. 

Han dömdes till döden och det skulle ske genom att han korsfästes. 

När han döende hängde på korset, flugorna svärmande i hans infekterade sår. En av de romerska soldaterna fuktar honom med en svamp med vinäger för att lindra hans plågor.   

Jesus skriker ut sin smärta, händerna och fötterna fastspikade, hjälplöst hängande på korset. Han dör med följande sista ord på sina läppar: ”Eli, eli, lama sabaktani?” ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?” (Matt 27:46)

Det fick Judas att förstå att det gick inte enligt planerna.  

Det Jesus förmedlat – som Judas upplevde som så underbart – insåg han nu blev bara något som finns på jorden.

För en Sherlock Holmes som försöker lösa en gåta finns det indicier som pekar på att Judas i rollen som förrädaren kan vara ett påhitt. Vad som verkligen inträffade finns gömt bland de informationer som blivit borttagna århundradena som följde efter Jesus levnad. Vi har bara pusselbitar att hålla oss till. Sherlock Holmes utgår från dessa när han löser en mordgåta. Men med de pusselbitar som finns till hands kring Jesus ser uppgiften ut att vara omöjlig.  

Det som dessutom ställer till det är att kring gestalten Jesus resulterade det hundratals år senare, när kejsaren Theodosius år 380 gjorde kristendomen till en statsreligion, att den skulle följa riktlinjer som pekade ut vad som är den sanna läran. 

Mycket pekar på att Jesus ville reformera judendomen, inte att han ville skapa en ny religion.  

När soldaterna skickades ut för att gripa honom, fruktade lärjungarna för sina liv och flydde, men två lärjungar stannade kvar, Judas och Petrus. Judas kan ha kysst Jesus för att stärka sitt beslut? Före gryningen hade Petrus förnekat Jesus tre gånger. Judas förnekade honom aldrig.

Det spreds rykten att Jesus som många andra galileiska undergörare och predikanter, som det fanns gott om på den tiden, kunde utföra under. Men på långfredagen, dagen före pesach, steg Jesus inte ner från korset.   

Mycket pekar på att det är antisemitismen som fått Judas att spela rollen som förrädaren. 

Det sista Jesus ropade när han hängde på korset enligt Matteus evangeliet: ”Eli, Eli, lema sabaktani?” ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?” Folk som bevittnade korsfästelsen trodde att han ropade på profeten Elias. Ordet för ”min Gud” (Eli eller Eloi) är likt namnet Elia (Eliyahu på hebreiska).

Det finns fler versioner om vad han ropade. Det blir som med skildringen av de olika episoderna i hans liv. Utöver de fyra bibliska finns dessutom apokryfiska evangelier som än mer kommer med olika versioner om vad som hände. Dit hör bland annat Judas evangeliet som framställer Judas som den lärjunge som står Jesus närmast.

Inte blir det lättare av att Bibeln kopierats för hand genom århundradena. Ibland gjorde kopisterna fel. Bibeln översattes dessutom till många språk. Översättare kan ibland välja olika ord vilket också ställt till det.

Det jag skriver om relationen mellan Jesus och Judas är ett antagande hur det kan ha gått till.  

I sina försök att förstå använder sig forskaren i sina experiment av hypoteser för att se om något håller. Hypotesen fungerar som en utgångspunkt för undersökningarna. Det gör det möjligt att göra nya upptäckter. Det gäller också i fallet Judas Iskariot.  

Jesus träffar Moses och Elias i de tre synoptiska evangelierna (Matteus, Markus och Lukas). Jesus tar med sig lärjungarna Petrus, Jakob och Johannes upp på ett berg. Hans utseende förvandlas. Jesus börjar samtala med Moses och Elias. 

(Här är kapitlen som beskriver mötet:

Matteus 17:1-8

Markus 9:2-8

Lukas 9:28-36)

Elias lärjunge och efterträdare hette Elisha (han kan också heta Elisa på svenska). Det finns de som hävdar att Johannes Döparen i en tidigare inkarnation var Elias och Jesus var Elisha. Jesus ansikte kan ha förvandlats till Elishas när han samtalade med Moses och Elias.  

Jesus befann sig i Getsemane, en trädgård på Oljeberget, tillsammans med sina lärjungar, när Judas kom med vakterna. Judas hade fått betalt för att förråda sin Mästare. Tjugo silverpengar, vilket inte var mycket pengar i dåtidens penningvärde. ”Jag ska visa er vem det är”, säger Judas till vakterna. Därpå går han fram och kysser Jesus. 

Han förråder en vän. Han gör det för pengar. Att dessutom förråda honom med en kyss. 

Det finns en text skriven på papyrus som påträffades 1976 i en grotta nära den egyptiska staden Minya. Dokumentet har daterats till 300-talet, men anses vara en avskrift av en text som skrevs ungefär år 150. Dokumentet har fått namnet Judasevangeliet. 

Från början kan det varit en berättelse som hållits levande av en församling. Det kan ha varit en muntlig berättelse som hållts vid liv generation efter generation. 

Enligt Judasevangeliet är Judas den mest betydelsefulla lärjungen. Texten är skriven som en dialog. ”Gå bort från de andra så skall jag berätta för dig om rikets mysterier”, säger Jesus. I textens dramatiska slutrader riktar Judas på uppmaning av Jesus sina ögon mot himlen:

  ”Han såg det lysande molnet och försvann upp i det. De som stod på marken hörde hans stämma ur molnet, som sa: …”

  Vad Judas säger framkommer inte, den gamla handskriften är skadad just här.

Judasevangeliet kom inte med i Nya Testamentet när den kristna kyrkans ledare utarbetade vad som skulle bli den officiella kristna läran. En förrädare skapades. Varför det blev Judas kan ha att göra med namnet. Ordet Judas förknippas med judarna. 

Patrullen som grep Jesus ser ut att ha bestått av en blandning av judiska tempelvaktsstyrkor och romerska soldater. Efter gripandet fördes Jesus till nattliga förhör. 

Templets vakter lydde under översteprästerna. De romerska soldaterna (och deras befälhavare) kom från den romerska garnisonen i fästningen Antonia. De var med som förstärkning för att se till att inget upplopp startade under den känsliga påskhögtiden. Gruppen som kom för att gripa Jesus skickades ut av det av det judiska rådet (Sanhedrin). Bland dem fanns översteprästens tjänare Malkos som fick sitt öra avhugget av Petrus. 

Jesus blev arresterad och fördes till översteprästen Kajfas och det judiska rådet. Det är mitt i natten. De anklagar honom för hädelse. Eftersom det judiska rådet inte hade rätt att utdöma dödsstraff under romerskt styre, fördes Jesus tidigt på morgonen till den romerska landshövdingen Pontius Pilatus.

  När Pilatus fick höra att Jesus var från Galiléen skickade han honom till kung Herodes, som styrde över Galiléen. Herodes befann sig i Jerusalem eftersom det var påskhögtiden. Herodes gjorde dock bara narr av Jesus och skickade tillbaka honom till Pilatus. 

Pilatus fann inget brottsligt som Jesus kunde dömas för. Men han gav sig till vika för de religiösa ledarnas påtryckningar. Pilatus dömde Jesus till döden.

Det har bekräftats att omkring år 33 avrättades en man vid namn Jesus i Jerusalem. Det påstår historikern Flavius Josefus (37-100) som beskriver Jesus som en orosstiftare. Romaren Tacitus (55-120) skriver om en man som kallades för Kristus och som avrättades under kejsar Tiberius regeringstid, efter en dödsdom av prokuratorn Pontius Pilatus. Det är de enda belägg som finns – åtminstone hitintills – för att Jesus funnits.

Många samfund bildades efter Jesus död. Motsättningarna mellan dessa började redan med de första församlingarna kort efter Jesus död. 

Den lärjunge Jesus älskade kallas även för aposteln Johannes eller evangelisten Johannes. Som Judas kan han ha tillhört Jesus innersta krets? Han satt bredvid Jesus under den sista måltiden. Han stod även vid korset när Jesus dog. Det var då han fick i uppdrag av Jesus att ta hand om Jesus mamma, Maria.

Johannes anses ha skrivit flera böcker i Nya Testamentet. Dit hör Johannes evangeliet som skiljer sig från de andra tre, de så kallade synoptiska evangelierna. Matteus, Markus och Lukas evangelierna kallas för synoptiska eftersom de har en gemensam syn på Jesu liv. Ordet "synoptisk" kommer från grekiskans synopsis, vilket betyder "samseende" eller att man "ser saker tillsammans". Dessa tre böcker berättar i stort sett samma händelser. Följer ungefär samma tidsordning. Använder ofta likartade ord och formuleringar. Om man ställer texterna från Matteus, Markus och Lukas i spalter bredvid varandra (en så kallad synops), går det inte att komma ifrån att de ser på Jesus historia med samma glasögon.

”Den andra lärjungen, den som Jesus älskade” som också kallas för Johannes anses ha skrivit Johannes evangeliet och Johannesbreven (Första, Andra och Tredje Johannesbrevet). Breven handlar mycket om gemenskap, att skilja sanning från lögn och framför allt om kärlek. Det är här det berömda citatet "Gud är kärlek" finns. Han anses också ha skrivit Apokalypsen, den sista boken i Nya Testamentet. Apokalypsen handlar bland annat om den sista striden mellan gott och ont och skapelsen av en ny himmel och en ny jord. Johannes skrev det evangeliet när han befann sig i landsflykt på ön Patmos.

Till skillnad från Johannes träffade aldrig Paulus den Jesus han tror på när han levde. Paulus hävdar bland annat att Jesus korsfästes för våra synders skull [1 Korinthierbrevet 15: 3-7.]. Paulus ser korsfästelsen som en offerdöd, som när vi slaktar djur, men här är det en människa som offras: ett människooffer som får bära på våra synder genom att offras.

Forskare har länge försökt klura ut varför de tre synoptiska evangelierna är så lika. Den vanligaste förklaringen är att författarna har lånat material av varandra eller använt samma muntliga källor som fanns inom de olika Jesus församlingar som uppstod efter korsfästelsen. De flesta är idag överens om att Markus skrevs först, och att både Matteus och Lukas använde hans text som grund när de skrev sina egna böcker.

Markus är det kortaste evangeliet och anses vara äldst. Det fokuserar mer på vad Jesus gjorde än vad han sa. Målgruppen är de församlingar som består av icke judar, (romare och hedningar) som inte kände till judiska traditioner. Evangeliet tar inte med Jesu födelse och börjar direkt när han är vuxen.

Matteus bygger vidare på Markus men lägger till mycket, särskilt långa tal, dit hör Bergspredikan. Enligt Matteus är Jesus den utlovade kungen (Messias) och den nya Moses. Därför innehåller evangeliet många citat från Gamla testamentet för att visa hur Jesus uppfyller de gamla profetiorna. Evangeliet börjar med en lång släkttavla för att visa att Jesus var släkt med kung David.

Lukas evangeliet är det längsta av de tre. Målgruppen är församlingarna som består av greker och icke judar i romarriket. Lukas beskriver en Jesus som har ett hjärta för de fattiga, sjuka och utstötta. Evangeliet innehåller liknelser, till exempel berättelsen om den förlorade sonen och den barmhärtige samariten. Evangeliet har annan tidslinje och geografi för Jesu verksamhet. Hos de synoptiska författarna är Jesus mest i Galileen (i norr) och besöker Jerusalem en enda gång, precis före sin död. 

I Johannes evangeliet möter jag en Jesus som vandrar fram och tillbaka mellan områdena flera gånger. Johannes nämner dessutom tre olika påskhögtider. 

Inom kristenheten framkommer det också att man möts av motsatser som att Judas är en förrädare till att han är den lärjunge som stod Jesus närmast. Judas spelar två helt olika roller. Detsamma gäller förhållandet till kvinnan, för hon spelar en central roll när hon skildras som den första personen som Jesus uppenbarar sig för levande efter att han hade korsfästs. Maria hade gått till graven tidigt på morgonen och såg att stenen var bortrullad. [Markusevangeliet 16:9 och Johannesevangeliet 20:11–18] Hon stod utanför graven och grät när han kom fram till henne: Hon kände först inte igen honom utan trodde att han var trädgårdsmästaren. När han sa hennes namn, ”Maria”, förstod hon vem han var. Han gav henne i uppdrag att gå och berätta för de andra lärjungarna att han hade uppstått. Därför kallas hon ibland för ”lärjungarnas apostel”. Men som en kontrast till Jesus inställning anser däremot Paulus att kvinnans roll är att hon ska tiga i församlingen [Första Korintierbrevet, kapitel 14, vers 34). Ännu en kontrast eller motsättning som jag möts av i Nya Testamentet är att Jesus behandlar de han möter som en jämlike. Han påstår att vi kan göra det han gjort och tusenfalt mer. Men Paulus – som aldrig mötte Jesus när han levde – har efter att han uppenbarat sig för honom förvandlat honom till en gudom, en kung, en Herre, som tar hand om oss ifall vi överlämnar våra bekymmer till honom och böjer oss i lydnad för hans makt och auktoritet.

Trots de olika versionerna av händelseförloppet. Jungfrufödelsen och att han föddes på julaftonen ser det ut som kristendomen införlivade från andra traditioner. Uppståndelsen och förgudningen av Jesus upplever jag som motbjudande. På olika sätt tar människor genom tidsåldrarna till sig honom. När de gör det lägger de olika församlingarna och kyrkorna till sina egna tolkningar av budskapet han förmedlar. Det är färgat av tidsandan de lever i som skiftar genom århundradena. Det har nu gått över två tusen år.