Det finns de som hävdar att de största - de som betytt mest - verkar i det fördolda, i anonymiteten bakom kulisserna. Buddhor och Messias-gestalterna känner vi till. ”De är andra-hands hjältar i jämförelse med de som världen inte vet någonting om." [Vivekananda påpekar det i sin bok Handlingens Yoga (sidan 87)] När tiden är mogen kommer deras tankar till uttryck hos andra, gurus, helgon och Messias gestalter som verkar i offentligheten. De riktigt stora förblir okända. De kräver inte att det etableras några skolor eller system i deras namn. De lämnar sina idéer till världen och vi får göra med dem vad vi vill.
Eric Hermelin, som på 1930-talet översatte de persiska sufierna, tar upp samma tema:
Att sådana menniskor göra minst väsen af sig i verlden, och synas minst, det ligger i sakens natur.
De äro genomskinliga, så att Gud kan blifva synlig genom dem.
Och detta är det allra största. (H. E-m.)