Shri Maheshji

Mahesh upplevde den första tiden som svår. Guru Dev gjorde inte någonting gentemot honom. "Jag befann mig två år i hans närhet och han behandlade mig som jag inte fanns.” 

Mahesh började uppleva dessa år som bortkastade. ”Jag kommer ihåg att det tog mig två och ett halvt år att verkligen anpassa mig.”[*] Under denna tid tänkte Mahesh bara på en sak, det var Guru Dev och åter Guru Dev. När han rörde sig, andades, åt och pratade – hur skulle Guru Dev vilja ha det? Vad tänker han på? Vad gillar han? Vad gör han just nu? Men Guru Dev ignorerade honom. 

Till slut kom han på att han kunde hitta på saker som fångade hans uppmärksamhet. En gång i föredragssalen reste han sig upp och började sjunga en sång till Rama – en av Guru Devs favoritlåtar. 

Några dagar senare fick han i uppdrag att sopa Guru Devs golv. Sedan kom det andra uppgifter, stryka hans kläder, besvara post, springa ärenden och mycket annat. ”Efter det gick det av sig självt, utan motstånd, allt blev mer ljust och vackert”, säger Mahesh.