När Guru Dev blev 72 år valdes han till Shankaracharya. Innan dess hade flera försök gjorts för att övertyga honom om att inta denna påvestol. Hans officiella titel blev Swami Brahmananda Saraswati, Shankaracharya av Jyotir Math, Himalaya.
Den som hade skapat denna institution och intog den första påvestolen kallades för Shankara, ibland kallas han för Adi (”den första”) Shankaracharyan. Shankara betyder lärare och Shankara med förnamnet Adi, den så kallade Adi Shankara, blev den som skapade en munkorden, en så kallad Swami munkorden.[1] Vilken tidpunkt det rör sig om tvistar de lärde om. Några källor anger att Adi levde från 510 till 478 f Kr. Västerländska historiker placerar honom i slutet av 800 e Kr.
Namnet Shankaracharya kommer från sanskritordet acharya som betyder religiös ledare.
Många katolska munkordnar liknar Swamiorden. Ingen kan ge sig själv titeln swami – en som söker uppnå förening med Swa eller Självet. Det går bara att få titeln av en annan swami. Alla munkar leder sin härstamning tillbaka till en gemensam lärare – den första Shankaracharyan – och det är Adi Shankara.
Munklöftet är fattigdom och kyskhet.
Som tillägg till sitt nya namn, vilket vanligtvis slutar på ananda, antar swamin en titel som anger hans regelrätta anslutning till någon av de tio underavdelningarna i Swamiorden som Shankara organiserade. Dessa dasanamis eller tio tillnamn innefattar bland annat Giri (berg), Sagar (hav), Bharati (land), Aranya (skog), Puri (trakt), Tirtha (pilgrimsort) och Saraswati (naturens visdom).
En swami, som formellt är munk genom sin anslutning till Swamiorden behöver inte vara en yogi. En swami följer en viss filosofi, eller riktning inom hinduismen, medan en yogi enbart är den som ägnar sig åt de övningar – kroppsliga eller mentala – som kallas för yoga. Mångas av dessa övningar har införlivats i olika riktningar och dit hör bland annat buddhismen och hinduismen. Men i praktiken kan en yogi tillhöra vilken religion han eller hon vill.
I de fyra olika väderstrecken skapade Adi fyra maths (ashram eller klostercenter).
I varje väderstreck satte Shankara en påve som skulle vaka över dessa klostercenter (eller ashram) och den ledande påven som också rådde över de andra blev den i norr – Shankaracharyan av Dyotir Math – som fick titeln Jagadguru Sri Shankaracharya.
Adi hade satt upp dessa maths i de fyra väderstrecken för att sadhus och swamis som lämnat livet som grihastas (som gifta eller familjeförsörjare) skulle få en möjlighet att bli bramacharies.
När Guru Dev blev erbjuden posten svarade han först varken ”ja” eller ”nej”.
En gång var det nära att han sa ”ja”.
Men två dagar innan kröningen som hade förberetts noga sa han ”nej” och flydde sin väg.
I månader var han spårlöst borta.
Många blev bestörta. Hur kunde man välja en sådan opålitlig människa? Trots det blev det aldrig tal om att hitta en ställföreträdare. Det fanns ingen annan kandidat som de ledande politiska och andliga ledarna sinsemellan kunde enas kring. Han var den ende som uppfyllde de krav eller kvalifikationer som krävdes. Tronen hade stått tom i 160 år .
Guru Dev hade flytt redan i sin barndom, så att vara hemlighetsfull och fly, var inget obekant för honom.
Men torsdagen den första april 1941 hade han äntligen bestämt sig. Indien fick en ny Shankaracharya av Jyotir Math.
Nyinstallerad som påve gjorde Guru Dev en resa till södra Indien. Med utnämningen till påve fick han nu en mängd nya anhängare.
Det var på tillbakavägen från en av dessa resor som han passerade Madhya Pradesh igen. Det hade gått flera år sedan Mahesh sett honom sedan sist. Trots det ville han fortfarande bli hans lärjunge. Mahesh hade slutat sitt jobb på en fabrik, med stora uppoffringar skaffat sig en utbildning som gjort att han kommit in på universitetet, där han hade pluggat fysik.
Det var på en marknadsplats Mahesh såg honom igen. ”De bar omkring på Guru Dev i en stor procession … och från det ögonblicket började mitt liv vid hans fötter.” [2]
Den unge Mahesh, som vid det här laget skaffat sig betyg i fysik och matematik på universitet i Allahabad fick nu namnet Bal Brahmachari Mahesh. Han kom att stanna hos Guru Dev i tolv år.
Maheshs föräldrar var tveksamma till den nya bana som han slagit in på. Trots Shankaraordens auktoritet, som kan jämföras med Påvestatens i Rom, fanns inte samma ordnade munksystem som i Europa. I Indien är munkarna hänvisade till att bo i grottor, sova ute eller ligga på stengolv, de har dessutom antagit ett fattigdomslöfte.
Den nya Shankaracharyan bestämde att ett kloster skulle byggas i Jyotir Math på ruinerna av den gamla byggnaden som hade förstörts i en jordbävning 1851. Bland klosterruinerna gick det att rädda ett mullbärsträd som Shankara sägs ha planterat. Vid rötterna av trädet fanns den grotta som Adi Shankara bott i. En bit därifrån låg den grotta som hans lärjunge Trottakacharya använde, det var Trottakacharya som Shankara utnämnde till sin efterträdare.
Den som besökte klostret fick träffa Guru Dev sittande på ett rådjursskinn i föredragssalen. På väggarna fann det skyltar som upplyste besökarna om att de inte fick lämna några allmosor. Han ville visa att han var oberörd av världsliga frestelser.
”Nu finns jag bara till för er som behöver min hjälp”, sa han.
När han predikade brukade han säga: ”Jag vill inte att ni ger mig pengar, ge mig i stället era synder och problem.” [3]
Vid ett tillfälle berättade en besökare som var affärsman att han blivit stämd av en domstol. Han var rädd för att förlora sin förmögenhet. Guru Dev lyssnade på hans berättelse utan att kommentera den. Några dagar senare kom ett domslut som visade att affärsmannen vunnit, han blev inte stämd. Han antog att det var Guru Dev som på ett mystiskt sätt räddat honom. Tacksam återvände affärsmannen till ashramet med en stor summa pengar som han offrade framför Guru Devs fötter.
Guru Dev svarade: ”Du ger mig pengar. Ta pengarna och gå din väg. Om ni vill ge mig något, ge mig era svårigheter. Ge mig allt det som står mellan er och Gud. Jag finns till enbart för er. Det är mitt arbete och min uppgift.”