Övningar

 Yoga del 2 / Avsnitt 6

En gång skickade Krishnanand en av sina lärjungar till Chaitanya med en förfrågan. Han ville att munken skulle fråga om det fanns ett rum ledigt i den grott som han gett Chaitanya instruktioner att utföra sina övningar i.   

  Chaitanya hade skickat tillbaka munken med svaret: 

  ”Det finns inte något rum ledigt.”

Först hade munken vägrat framföra meddelandet. Men Chaitanya hade stått på sig och sagt:  

”Din roll mellan mig och Krishnanand är budbärarens.”

Munken hade återvänt och framfört meddelandet till Krishnanand.  

När lärjungarna på ashramet fick höra vad Chaitanya svarat blev de bestörta. De uppfattade det som att han hade kränkt sin guru. Tonåringar kunde vara bångstyriga, men nu hade han gått för långt.

På torsdagen återvände Chaitanya som vanligt till ashramet för att få nya instruktioner av Krishnanand. Han passade också på att fylla på sina matförråd som förvaltaren gjort i ordning. Chaitanya kom till ashramet på kvällen och alla var församlade i föredragssalen. Framme vid podiet satt Krishnanand. När Chaitanya kom in i salen och satte sig tittade de andra lärjungarna föraktfullt på den unga brahmacharyan. Han hade förolämpat sin guru. Trots det hade han fräckheten att visa sig. En av de äldre lärjungarna, som ansågs vara Krishnanands favorit lärjunge och därför intog en ledande ställning på ashramet, kunde inte låta bli att säga högt så att det hördes i hela aulan. 

”  Att inte lyda sin gurus vilja är en kränkning mot gurun.”

  En annan munk sa högt: ”Chaitanya är en förrädare.”

  Stämningen blev hätsk. Krishnanand låtsades inte förstå och frågade:

”Bestyrk det du säger – att Chaitanya är en förrädare – med ett exempel."

  Nu fick lärjungarna tillfälle att vädra sitt missnöje med det som alla visste men som Krishnanand tycktes ovetande om.    

  ”Häromdagen ville du besöka den grotta som Chaitanya bor på. Han svarade att det inte fanns några lediga rum. Men vi vet alla att det finns flera lediga rum i den grottan. Denna oförskämdhet från Chaitanyas sida har upprört oss alla. Nu vill vi veta hur vi ska bestraffa honom? Må vara att han fortfarande är en tonåring. Men något straff borde han få.”

Krishnanand vände sig då till Chaitanya och frågade: ”Vad har du att säga till ditt försvar?”

  Chaitanya svarade: ”I grottan finns bara ett rum. ” 

  Det svaret upprörde känslorna ännu mer. Lärjungarna visste att det fanns flera rum i den grottan. Nu fick Krishnanand gripa in. Han bad dem lugna sig, vände sig till Chaitanya:

  ”Förklara för oss hur det ligger till.”

  Chaitanya svarade: ”Det är ingen idé, jag kan bara hoppas att det en gång löser sig.”

  Krishnanand gav sig inte, han sa:   ”Nåväl, berätta det då för mig, låt de andra få lyssna."

  Chaitanya kom då med följande förklaring: 

”Så vitt jag förstår är platsen där du vistas inte ett fysiskt rum som är gjort av jord och stenar, utan det rum som jag har för dig är den inre kammare som finns i mitt hjärta. Må vara att jag ännu inte är vuxen, men jag är din lärjunge. Du har uppfyllt hela mitt väsen. Det finns inte något rum för dig i grottan, förutom de rum som är gjorde av jord och sten. Det är mitt svar.”

Chaitanya menade att hela hans väsen var uppfyllt av Krishnanand, det fanns inte rum för någon annat i den grottan som han satt i och utförde sina övningar. 

  Lärjungarna tyckte att det var en långsökt förklaring. 

Efter kvällsföredraget blev Chaitanya beordrad att sitta kvar, han skulle be om ursäkt för det han gjort, trodde de andra lärjungarna. De visste inte att han skulle få nya instruktioner.   

*

Paramhansa Yogananda säger i sin självbiografi: 

"Kunskapen om yogan, är som dagsljuset, något som det står alla fritt att använda sig av om de vill."

Det finns många orsaker till varför vi utöver yoga. Hollywood filmstjärnorna som opererar sina ansikten för att se yngre ut har sina skäl medan andra utövar yoga på grund av de olika fysiska effekterna på hälsan. Chaitanya hade sina skäl med tanke på de mål han eftersträvade. Det började för hans del med att han flydde hemifrån. 

En av de övningar Chaitanya fick pröva på när han satt i grottan grundade sig på de skäl som låg bakom varför han utövade yoga. Krishnanand ville att han skulle ta bort den slöja som gjorde att han kunde särskilja mellan det som är en illusion och det som är verkligt. 

”När jag gjort denna övning upplever jag det på samma sätt som när dimman släpper och vädret blir klart”, sa Chaitanya till Krishnanand. 

Det var på torsdagarna han kom till Krishnanands ashram för att checka sina erfarenheter. Ibland blev han instruerad av Krishnanand att pröva på nya övningar.    

Han såg – under den vecka han suttit i grottan och gjort det som kallades för minnesövningen – hur minnet, från ett liv till ett annat, inte minns något på grund av att vi är bundna till det som hänt, till kroppen, ägodelar, pengar, familj, de vi älskar. Hur hade inte Chaitanya sörjt sin onkel? 

När en nyfödd själ kommer till jorden. Vilken frustration skulle det inte orsaka ifall vi skulle minns vad vi en gång erfarit i våra tidigare liv, de som vi haft till synes olösliga konflikter med, eller prylar vi ägt och i nästa liv inte har råd att skaffa oss. Kanske har vi varit berömda, blivit betraktade som stora genier eller har vi haft mycket makt? Moder Natur sätter därför in en dimma i de centra i hjärnan som gör att minnena från dessa tidigare liv blockeras. 

Chaitanya beskrev hur han upplevde den övningen: 

"Minnena från ett enda liv är som tusentals år av fångenskap! Varje dag har nog av sin egen plåga. Tänk  hur många familjer jag haft för att inte tala om de som stått mig nära. De är fler än löven som täcker gräsmattorna på hösten." 

"Det är teoretiskt inte svårt att förstå”, sa Krishnanand. ”Men märker du vad märkligt det är att uppleva det.

  "Ja, det är svårt att förklara med ord, ett vanligt förstånd ser inte ut att räcka till för att fatta det?” 

Chaitanya fick nu också lära sig utöva titiksha, konsten att till fulländning vara i balans oavsett de kroppsliga förändringarna. Han fick inte bara sitta i grottan. Han fick också ge sig ut på långa fotvandringar, gå upp till höga höjder i Himalaya mitt i vintern. Han fick sina knäskålar stukade av förvaltaren samtidigt som han fick lära sig att med olika övningar inte identifiera sig med smärtan han kände. Han fick också göra mentala övningar som gick ut på att visualisera djup sorg och dess motsats. 

”Identifiera dig inte med lyckan heller”, sa Krishnanand. ”Den är bara tillfällig.”