Krishnanand

Yoga del 2 / Avsnitt 3

I fem år vandrade Rajaram omkring. Fem år i ett barns och sedan en tonårings liv. Vad gjorde han under dessa år? Han hade lämnat hemmet. Vi kan säga att han var kräsen, endast det bästa var bra nog. Den guru han sökte efter fick  inte på något sätt vara en gud eller övermänniska. Hans ockulta och helande krafter var han inte intresserad av. Är han fri från sex, girighet och ilska? Det underliggande budskapet i hans undervisning för inte antyda att han på något sätt är finare och står över andra. Han får inte heller söka efter berömmelse och makt? Han må i övrigt vara underbar och begåvad. 

Swami Krishnanand blev den lärare han till slut kunde acceptera. Krishnanands ashram låg på en plats som kallas för Helgonens dal i Uttarkashi.[*]

Nu fick Rajaram ett nytt namn, han blev en brahmacharya, en munk, och fick namnet Brahmachari Brahm Chaitanya. Han blev den yngste brahmacharyan på ashramet. 

För Krishnanand handlade det om sex grundläggande krav eller kvalifikationer han såg som sin uppgift att uppfylla för sin lärjunge:

Att lära ut ny kunskap

Att korrigera felaktigheterna i den nuvarande kunskapen

Att utveckla hans mentalitet på ett balanserat sätt

Att hindra honom från att begå onda handlingar

Att stödja honom fullhjärtat

Att ge honom direktiv för hur han ska meditera

Vad är utmärkande för de metoder en gurus använder i sin undervisning? Keith Dowman ger oss följande definition:

"Gurun är en man eller kvinna som med ett ord, en gest, ett spel, eller även en mäktig samadhi, kan få lärjungen att transcendera sina tankar, att skratta åt sina projektioner och paranoior, att överge sina övertygelser, antingen formellt i en ceremoni eller informellt i en direkt rapport, få honom att förstå naturen hos sitt sinne.”[†]