Chaitanya
Yoga del 2 / Avsnitt 4
En gång kom det en berömd filosof på besök till Uttarkashi. Munkarna på klostret såg det som självklart att gå och lyssna på föredraget.
Krishnanand ville inte gå och bad att den siste som lämnade ashramet, när de gick och lyssnade på filosofen, skulle låsa efter sig när han gick ut genom grindarna.
Chaitanya ville inte heller gå.
När lärjungarna kom tillbaka väckte det förvåning, men också irritation, att grindarna till ashramet inte var låsta.
Chaitanya hade inte lytt sin gurus befallning. Den som gick sist skulle låsa efter sig? Men när lärjungarna kom tillbaks var som sagt grindarna öppna. Obehöriga hade kunnat komma in.
Dessa klagomål framfördes till Krishnanand. Det gjorde att han bad att få tala enskilt med Chaitanya.
”Min gosse, vad är det du ställt till med. Varför följde du inte med på föredraget?”
Chaitanya förklarade att han såg det som ett slöseri på tid, ett teoretiskt föredrag av en förvisso framstående filosof, men det var inte därför han lämnat sina föräldrar och i fem år vandrat omkring och sökt efter en guru.
Krishnanand förstod att de teoretiska kunskaper Chaitanya hitintills skaffat var tillräckliga. Han förstod också varför ordningsreglerna var så viktiga för de andra munkarna.
”Jag vill uppleva Gud, inte bara höra talas om honom i bokstavstrogna tolkningar.”
Heliga böcker som Bibeln, Bhagavad Gita och Koranen i all ära, Chaitanya hade upptäckt att de betyder ingenting när det verkligen gäller.
Vid ungefär samma tid, omkring 1890, hade Mahatma Gandhi som befann sig i London upptäckt samma sak.
"Det var i England jag först insåg den blotta religiösa kunskapens värdelöshet.” [*]
Gandhi gjorde den upptäckten när han som Chaitanya jämförde den religiösa kunskapen med erfarenheten.
Krishnanand såg nu att det var dags att gå från ord till handling med Chaitanya. Han frågade:
”Är du beredd?”
”Jag kommer att handla i enlighet med din vilja.”
Krishnanand: "Här på ashramet finns det många munkar som tillbringat flera decennier, de mediterar regelbundet och följer klostrets rutiner till punkt och pricka. Men nästan ingen av dem har vare sig den kapacitet eller den glöd som behövs för att bli upplysta. Den glöden har ännu inte slocknat hos dig. Därför har jag beslutat att du från och med nu ska få pröva på ett antal övningar. De är så pass avancerade att om du börjar utöva dem på ashramet vill de andra munkarna också pröva på dessa. Men det skulle bara resultera i att de får svåra psykoser. Därför vill jag att du flyttar till en grotta som ligger några kilometer härifrån. En gång i veckan, på torsdagarna, vill jag att du kommer hit så att jag kan checka dina erfarenheter så att du inte gör något tokigt och ge dig nya instruktioner. Du kommer också varje gång få en veckas förnödenheter som förvaltaren gör i ordning som du tar med dig till grottan.”
Därefter visade Krishnanand vilka övningar Chaitanya skulle pröva på.
Efter det sa Krishnanand: ”I morgon kommer jag att be dig lämna ashramet. Jag kommer att tilltala dig med en arg röst framför alla munkarna på morgonföredraget. På så sätt förstår de att du gjort något som jag är missnöjd med. Men du ska inte bli störd av det, för det är bara inför de andra som jag straffar dig.”
Nästa dag, vid morgonmötet i aulan, sa Krishnanand till Chaitanya, framför de andra, att han var utesluten från ashramets gemenskap.
”Ge dig iväg härifrån. Vi har ingen plats för bångstyriga tonåringar som du.”
Chaitanya ifrågasatte inte anklagelserna utan frågade ödmjukt vart han skulle ta vägen. Krishnanand vände sig då till ashramets förvaltare och sa till honom med en hög röst så att alla de andra lärjungarna hörde:
”Visa pojken den där grottan som ligger några kilometer härifrån.”
Chaitanya lämnade ashramet, han följde med förvaltaren som visade honom var grottan låg. Förvaltaren såg till att han fick med sig en veckas proviant.
Chaitanya flyttade in i grottan och började utöva de övningar som Krishnanand gett honom instruktioner om.
En gång i veckan, på torsdagarna, återvände han till ashramet, checkade sina erfarenheter för Krishnanand, fick nya instruktioner och återvände till grottan med en veckas proviant.
Redan efter några månader gjorde Chaitanya stora framsteg.
De andra lärjungarna såg en pojke, en tonåring, komma en gång i veckan. Det var bara förvaltaren som skötte det praktiska på ashramet som visste att han fick nya instruktioner av Krishnanand. Chaitanya checkade sina erfarenheter, så att inget gick tokigt, och han fick nya instruktioner.