Naren som också kallades för Narendra och senare fick namnet Vivekananda, bodde i Calcutta. Han hörde talas om Ramakrishna som bodde i Dakshineswar som ligger en bit utanför Calcutta. Naren som först hälsade på av nyfikenhet blev mer och mer dragen till denne helgonlike Vincent van Gogh gestalt. Det skulle en dag sluta med att han blev en av hans lärjungar.
En gång när han kom på besökt tog Ramakrishna honom avsides. Naren avslöjade att hans familj gick igenom svåra ekonomiska problem och var på väg att förlora lägenheten de bodde i. Det var problem som skulle komma att förfölja Naren i många år framöver, vilket skapade en oro hos honom. Vad skulle han göra?
”Skapelsen är till för att göra oss besvikna, det är därför Gud skapade den här världen. Vi människor har kommit hit för att hitta tillbaks den plats vi kommer från. Innan dess irrar vi omkring utan att riktigt veta vilka vi är”,.
Det blev det svar Naren fick.
Den gången Ramakrishna tog Naren avsides, och Naren klagade, svarade Ramakrishna:
”Tyvärr, ingen annan kan ta hand om livet åt dig. Om du inte själv först tar reda på hur du ska leva kan du inte heller hjälpa någon annan. När den heliga Modern uppenbarade sig för mig och jag såg att hon finns i allting. Jag trodde först att jag blivit galen. Det blev helt enkelt för mycket. Kom ihåg att jag visste ingenting om vedanta, de heliga skrifterna. Mitt enda intresse var att ta reda på om den heliga Modern fanns eller inte. När jag sedan upptäckte henne, på samma gång var det som jag vaknade upp från en ond dröm. Jag fick det inte att gå ihop. För att kunna smälta det som skett och få alla bitar på plats, drog jag mig tillbaka till min hembygd, min mamma tog hand om mig, sakta började bitarna falla på plats. Jag gifte mig. Jag hade ingen tanke på att bli en guru och skaffa lärjungar. När jag kom tillbaka till templet var det många som övertalade mig att gå in för den uppgiften. När jag blev ledare för templet fick jag möjlighet att ta igen min förlorade skolgång, jag började studera, jag fick de bästa lärarna.”