Rajaram

Yoga del 2 / Avsnitt 1

Som nyfödd kallades han för Rajaram. Senare som vuxen fick han namnet Swami Brahmananda Saraswati. Namnet Rajaram kommer från guden Rama. När han senare i livet blev utsedd till påve för den hinduiska religionen och satt på en påvestol, fick han titeln Shankaracharya av Jyotir Math. I Maharishis rörelse kallas han för Guru Dev. 

Han föddes den 20 december 1868 i en by som heter Gana, som ligger nära Ayodhya i Uttar Pradesh.[1] Enligt andra uppgifter föddes han den 21 december 1870, på en torsdag, i en stad som heter Surhurpur i samma distrikt – Uttar Pradesh.[2] Uppgift står mot uppgift. Hans familj var jordägande braminer, vilket innebar att han tillhörde den högsta kasten, vilket gav honom en trygg uppväxt. 

I sin barndom var han djupt fäst vid sin onkel. När onkeln dog tog Rajaram det mycket hårt. Det vanliga när barn möter döden, det brukar hände när ett husdjur dör, kanske en hamster, en älskad hund, ställs de inför det oundvikliga. Vi förstår att våra föräldrar och vänner och bekanta, precis som våra husdjur, en dag kommer att försvinna.    

Rajaram vägrade att finna sig i det. 

När han fyllde sju år placerades han i en skola i Benares, under tiden valde föräldrarna ut den kvinna som skulle bli hans hustru. Han hade fått ett eget rum, en studiekammare, under sin vistelse på internatskolan.  Vad som hände en bit in på terminen var att eleven flydde från skolan. Han ville inte binda sig, skaffa en hustru och barn, bli en familjeförsörjare.  

Han lämnade Benares tidigt på morgonen, när det fortfarande var svalt, utan att ta med sig något bagage. Han hade bestämt sig för att gå utmed floden Ganges mot dess källa uppe i bergen – de snöklädda Himalayas.

Han ville veta ifall det fanns en Skapare. Eller var tillvaron en slump? Och när han dog var allt förintat, slut. Vi kan säga att det handlar om en liten gosses nyfikenhet. 

Morgonens timmar gick snabbt. Mitt på dagen kom hettan, sanden under hans fötter började brännas. Men han var fast besluten att fortsätta vandringen. Nu, i denna historia, händer det som ofta är vanligt i helgonlegender. 

När Rajaram höll på att svimma av utmattning hörde han en röst som sa: ”Drick lite av flodens vatten, ta en rast under den svalkande skuggan av ett träd.”

Det som hände var att floden Ganges började tala till honom. Floden betraktas som en moder, moder Ganges. Denna mamma kunde inte tolerera lidandet pojken gick igenom.

Pojken svarade med att böja sig på knä inför floden, han sa: ”Heliga Moder, jag har gett mig ut på denna färd utan att bry mig om hur det ska gå. Snälla, jag vill nå fram till Himalayas.”

Det gick förbi en man som bodde i en närliggande by. Han såg pojken från långt håll, han satt vid stranden och tycktes så ensam, som han tillhörde en annan värld. 

Mannen närmade sig och frågade:  

 ”Får jag fråga vem du är?”

  ”Varför är du nyfiken?” undrade pojken. 

  ”Det är något med din utstrålning, jag kan inte säga vad det är.” 

  ”Jag kommer från Benares och är på väg till Himalaya. Gå nu, det angår inte dig vad jag håller på med.”

  ”Jag förstår, men vad har du ätit? Var sover du?” 

  ”Tills nu har Ganges vatten varit det enda som tillfredsställt min törst och min hunger.” 

  ”Följ med mig hem, jag bor inte så långt härifrån. Jag kommer att bjuda dig på en middag, du får sova över. Jag ska se till att min fru tvättar dina kläder så att de är rena och torra till i morgon bitti. Nu behöver du ett varmt bad. Jag skulle känna mig tacksam ifall jag fick erbjuda dig det.”

  ”För att få mat är jag inte beredd att gå någonstans”, svarade Rajaram. 

Förundrad över pojkens utstrålning och det han fick höra, gick mannen hem och återvände med en mugg mjölk. Han bad pojken att acceptera hans gåva. 

Rajaram tog mjölken, närmade sig flodstranden och hällde i hälften av mjölken i floden. Genom att offra hälften av mjölken tackade han den Heliga Modern för den mängd vatten han druckit hitintills på sin vandring. Denna gest gjorde att hjärtat smälte hos mamma Ganges. ”Hädanefter kommer du inte att längre behöva oroa dig över hur du ska mätta din hunger. Den Gudomliga Modern kommer att ta hand om dig”, sa floden till den lilla gossen.    

Det är därifrån ryktet kommer att från och med nu behövde Rajaram aldrig tigga. Det finns ingen som efteråt kunnat vittna om att han tiggde vilket är vanligt bland de vandrande munkarna. I många år bodde han under bar himmel, ofta på platser i djungeln dit knappt någon frivilligt gick. Han var inte rädd för de vilda djuren och ormarna. 

På den andra dagen blev floden bredare, han hade kommit till den plats där floderna Ganges och Yamuna möts. han tog ett bad och satte sig och mediterade vid stranden. 

En polis närmade sig. Polisen tittade på hans ansikte. Han tog fram ett papper och jämförde det som stod skrivet på papperet med det han såg. Polismannen blev övertygad om att det var samma pojke. Rajarams familj hade anmält hans försvinnande för polisen. En stor lösensumma erbjöds för den som hittade gossen.  

Polismannen satte sig nära pojken utan att störa honom. Efter en stund kom gossen ut från meditationen. Officeren visade honom papperet. ”Jag måste skicka hem dig.” Men samtidigt var polismannen nyfiken. ”Varför har du lämnat ditt hem?”

”Vilken konstig fråga du ställer”, svarade gossen.   ”Varför jag har lämnat mitt hem? Det är som jag skulle fråga dig varför du bor i ditt hem?” 

Polismannen blev förvånad över pojkens svar.      

”Min vän, många människor bor i ett hem. Du har lämnat ditt. Varför har du gjort det?”

  ”Lämna mig och sköt ditt. Under den brännande solen vandrar jag för ingenting. Jag gör det inte heller för glädjen att få göra något.” 

Efter att ha hört det blev polismannen ställd.  

”Du är en mycket ung pojke och kommer från en fin familj. Dina föräldrar betalar en hittelön ifall jag skickar hem dig. De pengarna är viktiga för mig, jag har en låg lön och en stor familj att försörja. Under de omständigheter du fötts väntar dig en lysande framtid. Skäms du inte över att gå omkring som ett föräldralöst barn, du som verkligen kommer från ett tryggt hem och har en mamma och pappa som älskar dig? Det finns många föräldralösa barn i vårt land, det vet du. Men för dig kommer landets finaste skolor att öppnas och sedan väntar en lysande karriär och du har flytt från alltihop.”  

”Jag är en liten gosse på åtta år. Det stämmer. Och vårt land är på många sätt fattigt och efterblivet, det stämmer också. Du ser på dig själv som gammal och erfaren, är det inte så? Och ändå känner du inte till vem som har en förälder som vakar över mig. Ge det en stunds eftertanke så kommer du förstå. Gud har en allsmäktig hand. Kan den som fullständigt vigt sitt liv åt Honom kallas för föräldralös?”

”En polisanmälan om ditt försvinnande har skickats ut över hela Indien. Jag kan inte lämna dig ensam här, var snäll och följ med. Jag kommer inte att bura in dig på polisstationen. Du får sova över i mitt hus. I morgon får vi se vad vi gör.” 

Rajaram accepterade denna inbjudan. 

Polismannen pratade med gossen fram till morgontimmarna, han blev övertygad om att gossen hade en fast övertygelse att nå Himalayas. 

Ifall han fortsatte att vandra till fots fanns det en fara för att han skulle bli upptäckt av andra polismän som inte skulle ha något emot den stora hittesumman. Därför köpte polismannen en tågbiljett och satte honom på ett tåg till Hardwar. 

Men på vägen fanns det många andra poliser. Efter Hardwar hade han promenerat mot Rishikesh rakt i famnen på en polisman som gärna tog emot den stora hittesumman.   

Åter hemma upprepade Rajaram för sina föräldrar att han inte ville gifta sig och leva ett familjeliv. 

Då kallades familjens guru in, en lärd man som var säker på att han skulle lyckas övertala pojken.  

”Min kära gosse”, sa han. ”Du måste ändra inställning. Du är den enda sonen och dina föräldrar älskar dig. Du är deras framtid och hopp. När de är borta väntar dig ett stort arv. Att tjäna dem är din sociala plikt i den kast du är född till. Deras återstående liv kommer att bli kaotiskt och smärtsamt ifall du lämnar dem. Du är alldeles för ung för att dra dig tillbaka från världen. Först måste du gå i skolan och skaffa en utbildning. Tänk också på att om du bestämde dig för att dra dig tillbaka och sitta i en grotta skulle dessa långa meditationer vara skadliga för din hälsa. De skulle göra dig konstig i huvudet. Det hände en vän till mig. Han satt i en grotta och mediterade i flera månader. Han blev tokig och hamnade på sinnessjukhus. Den som mediterar för mycket kan bli psykotisk. Lyd därför mitt råd och skaffa dig tillräckligt med världsliga erfarenheter, då har du en stabil grund att stå på.”

Men hur gurun än argumenterade hjälpte det inte. 

Pojken svarade: ”Du är åttio år, vad sorgligt att höra på vad du säger. Jag är en liten pojke och jag borde hålla mig hemma hos mina föräldrar och gå i skolan på dagarna. Du borde vara gammal nog att lämna ditt hem och din trygghet och gå ut i djungeln för att söka Gud. Jag har redan tagit det beslutet, trots mina unga år. Det är det högsta beslutet. Du borde också känna till att de heliga skrifterna säger att om en medlem i familjen gör på det sättet påverkar det hela familjen. Efter att jag förvärvat den högsta visdomen kommer jag också att göra det som är bäst för min familj."

Ingenting kunde stoppa Rajaram. Snart lämnade han sitt hem.  

Åter igen nådde han fram till Allahabad, badade där de två floderna Yamuna och Ganges möts. 

Han satte sig på stranden och satt så i tre dagar. 

En polisman såg honom hålla på med sina övningar. En dag gick han fram och frågade: 

”Var kommer du ifrån och hur länge tänker du stanna här?” 

  Rajaram svarade: ”Jag kommer ifrån en plats som hela Universum kommer ifrån. Jag är på väg till den plats dit Universum är på väg.”

Polismannen tyckte det var ett märkligt svar, rösten var ett barns men det han sa hade en skärpa som hos en vuxen.  

”Men utan pengar, hur ska du klara dig?” 

Rajaram svarade: ”I många liv har jag gjort samhällsnyttiga handlingar och min välfärd är ett resultat av det. Så länge den välfärden finns kvar, behöver jag inte oroa mig för mitt levebröd. Den dagen denna rikedom är förbrukad, kommer denna förgängliga kropp också att tyna bort. Du behöver inte oroa dig. Var snäll och gå din väg och ta hand om det som är dina uppgifter.”

Rajaram vandrade omkring i byarna och städerna. Det fanns många gurus och sekter som konkurrerade om själarna. Ockupationsmakten England hade sin religion, den kristna. Det brittiska imperiets företrädare hävdade att deras frälsare dog på korset för våra synders skull. Det räckte med att erkänna honom så skulle allt ordna sig.  

Ofta godtar man de sanningar som ingår i en lära, vi accepterar det som andra kommit fram till, vi erkänner oss till en viss tro och bekännelse.

Rajaram vägrade att ta något för givet. 

Han glömde aldrig dessa tidiga pojkår, det handlade om en inställning.

Han påpekade senare för sina lärjungar att de inte fick godta det minsta lilla i hans lära bara för att någon annan sa att det var så. 

”Förvissa dig om att den disciplin du följer ger dig de erfarenheter som bevisar det riktiga i påståendena. Gud får aldrig vara något vi tror på. Det handlar om en direkt erfarenhet.”

När han vandrade runt för att hitta en lärare. En lärare  som kunde visa hur han skulle gå till väga för att uppnå det han eftersträvade. Han fick nöja sig med den marknad som stod till buds, det fanns många alternativ att välja mellan.