Den andra resan

Yoga del 1/ Avsnitt 9

Den 2 juni 1899 reste Vivekananda för andra gången till Väst, han tog en båt från Calcutta och passerade Madras, Colombo, Aden och Marseille. Den 31 juli är han i London. I augusti korsar han Atlanten och stannar i USA nästan ett år – till juli 1900 – då han återvänder till Europa.  

 Från den 1 augusti till den 24 oktober vistas han i Frankrike: Paris och Bretagne. Därefter fortsätter resan till Wien, Balkan, Turkiet, Grekland och Egypten, innan han i december 1900 återvänder till hemlandet. 

Bilden av Väst har nu förändrats om vi jämför med första resan. 

Många med Kipling, Djungelbokens författare, har insett att Öst och Väst inte kan förenas. Vivekananda däremot såg två olikheter som fortfarande höll på att utvecklas och sökte sig fram till sina egna identiteter. När han kom till Chicago var han noga med att inte fastna för bristerna, det finns brister i båda systemen. Men på den andra resa gick det inte att blunda längre, han såg den råa kapitalismen, vinstbegäret, snikenheten och trots den höga materiella standarden, den kyla och kärlekslöshet som finns mellan människor. 

Pengar och framgång var de gudar som de flesta dyrkade. Men bakom den la han nu märkte till den dolda tragiken, de arbetslösa, många människor är onödiga, de är inte lönsamma och den utbredda ensamheten. Resultatet av ett vinstsamhälle som bygger på kändisskap och vinnare och förlorare. Senare i Europa, efter andra världskriget, i nordliga länder som Danmark, Norge, Sverige och Kanada, utvecklades välfärdssystem i vilka medborgarna garanterades en grundtrygghet. Men ändå vilade i botten en kärlekslöshet som såg ut att vara kärnan i Västs identitet, fixeringen vid det materiella, indelningen i vinnare och förlorare.

"Samhällslivet i Väst är som ett högt skratt, men under skrattet döljer sig en djup tragik, en människa som jämrar sig, glädjen är bara en yta, inuti är allt bara en enda stor sorg. I Indien är det yttre sorgligt, våra kåkstäder, vi går omkring i trasiga kläder, saknar skolutbildning, våra barn har inte mat för dagen, men under ytan råder sorglösheten och glädjen." 

I sina Minnen berättar syster Christine att han såg de kommande världskrigen framför sig. "Europa är", säger han, "ett enda stort militärläger. Europa lever på randen av en vulkan. Blir inte elden släckt genom en våg av andlighet, kommer den att slå upp i full låga". 

I Paris är han inbjuden till en kongress som hålls med anledning av världsutställningen. Men nu är det inte fråga om en kongress som den i Chicago, det har katolikerna satt stopp för. I stället har det blivit en kongress som berör vissa ämnen. Vivekananda talar om arbetets hemlighet.

"Den arbetar bäst som gör det utan något särskilt motiv, varken för pengar eller för rykte eller för något annat. Den som gör det blir en Buddha. Det är från dessa människor som det utgår en kraft. Det är den kraften som förändrar världen."[*]