Första besöket i Grindstugan

Sommaren 1960. Min fosterfamilj gjorde en bilutflykt i en blå fyradörrars Opel. Färden gick från Blå Grindar, Ängsliden, Aneby på grusvägarna över Kisa till Övre Vånga. Min fosterpappa Knut körde. I baksätet satt jag med två av fosterfamiljens döttrar: Monika, den yngsta i min ålder och mellandottern Vanja. 

Det var mitt första besök i Grindstugan.

Jag hade slutat första klass i lågstadiet i Marbäcks skola och till hösten skulle jag börja andra årskursen. 

Pappa ville att jag skulle måla och tog fram ett staffli och en palett som han klämde ut oljefärger på. 

Det hann bli två målningar. Fosterfamiljen sov över en natt. 

En målning är på den grill pappa hade. Den andra målningen blev på Casan, det lilla hus som fanns bredvid det stora huset, en bit högre upp på tomten. I Casan fanns två bäddar, ett skrivbord och en bokhylla och ett element som gjorde att det gick att bo där på vintern.

När jag - sedan som tonåring och vuxen - besökte Grindstugan bodde jag i Casan. 

Då det blev jobbigt när pappa var full, sa Lolo: "Du kan dra dig tillbaka till Casan. Lyckliga dig." 

Casa Alexander

När jag de sista tre åren gick i plugget flyttade till pappa. Men det visade sig att det närmaste gymnasiet låg i Linköping.  Det tog över en timme att åka buss till gymnasiet i Linköping och på eftermiddagen en timme tillbaka. Det gjorde att jag hyrde ett rum i Linköping. På helgerna besökte jag pappa. Det lilla huset fick nu namnet Casa Alexander. 

När jag sedan blev vuxen och fick en egen familj och vi skaffade ett hus i Värmland. Det fanns ett mindre hus bredvid det stora huset med vedspis, ett kök, rum och dusch. Det fick namnet Casan.  

Stockholm 

Hösten 1961 flyttade jag från fosterhemmet till mamma som bodde i en lägenhet i Stockholm. Den låg några kvarter ifrån den lägenhet där min storasyster Ulrika bodde med mina morföräldrar. 

Jag började i tredje årskursen på lågstadiet i Hedvig Eleonora skola på Linnégatan. 

Efter höstterminen, lagom till vårterminen, flyttade mina två yngre systrar också hem från sina respektive fosterhem. Jag bodde nu med min mamma och mina två yngre systrar. Min äldsta syster försökte mamma också få hem. Men mormor ville annorlunda. Tack vare det uppstod en vårdnadstvist mellan mormor och mamma. 

Av någon anledning som jag inte känner till rann den striden ur sanden. Ulrika blev kvar hos mina morföräldrar.  

Det dröjde till sommaren 1965, fyra år efter att jag flyttat hem, som jag besökte Grindstugan igen. Det blev första gången på egen hand. [Läs om det besöket genom att trycka på följande länk: Mitt första besök på egen hand i Grindstugan]