Första gången hade jag besökt Grindstugan med min fosterfamilj, det var sommaren 1960. [Tryck på denna länk om du vill läsa om mitt Första besöket i Grindstugan.]
1961 flyttade jag hem till mamma, och sommaren 1965, fyra år efter att jag flyttat hem, besökte jag pappa för första gången på egen hand.
Tågbiljetten var redan köpt, resväskan packad, dags att ge sig iväg, jag står i hallen på väg ut genom dörren för att bege mig till Centralstationen.
Då ringer telefonen.
Det är Babusjka.
Hon ber mig att skjuta upp resan.
”Vänta en vecka”, säger hon.
*
En vecka senare. Pappa möter mig på järnvägsstationen i Linköping. När han kramar om mig märker jag att det luktar alkohol från hans andedräkt.
Vi tar en taxi till Grindstugan.
När han står i köket och lagar välkomstmiddagen. Jag sitter i trädgården och lägger märke till att det bolmar rök från köksfönstret. Jag springer in i huset för att ta reda på vad som händer. Det osar från stekpannan. Biffarna bränner vid. Pappa ser jag inte till. Efter att jag satt pannan i vatten, öppnat alla fönster och vädrat ut oset visar han sig. Skorna och nedre delen av byxorna är gyttjiga. Det ser ut som han sprungit i ett kärr?
Här bör jag lägga till, vilket jag ännu inte visste, att han sprungit i ett kärr berodde på att han hade för vana att gömma flaskorna där.