Två unga målare, Folke Person och Magnus Bjursten, lät nyåret 1931 inreda en större sal i Gamla Högskolan i Göteborg till en utställningssal för den yngre generationens målare. Här hade Märta Taube och Ivan Ivarson en separatutställning i slutet av februari samma år. Den bestod av Märtas skulpturer och omkring femtio målardukar med Märtas och Ivans landskap från Rivieran, Danmark och Bohuslän.

Konstkritikern Sten Karling skrev om denna utställning i Morgonposten:

 ”Det hjälpmedel Ivan Ivarson valt är det mest immateriella av alla, näst musiken – färgerna. Han kan harmonisera dem och spela på dem med ett fascinerande och egenartat anslag, som man sällan sett maken till. Det är som en översinnlig sol hade givit Ivarson hans spektrum.”[1]