Vad är religion?

Enligt ett uppslagsverk jag slår upp innebär religion att hålla ngt heligt, som människans förhållande till högre makter, gudstro, gudsdyrkan, gudalära, troslära. Men det går också att säga att konsten, marxismen osv. är ens religion.

I den yogiska världen innebär religion att vi går bortom tankarna och erfar det som kan kallas för medvetandet, fysiologiskt uppnår kroppen samtidigt en djup vila.  

En del hävdar att utan religioner skulle i stort sett allt vara tillåtet. Men sett utifrån ett historiskt perspektiv, med tanke på de brott mot mänskligheten som skett inom kristendomen, judendomen och islam, för att bara nämna några religioner, pekar det mesta på att det är tvärtom. De mänskliga rättigheterna skulle klara sig mycket bättre utan religionerna.   

När det gäller bibelns Lot och hans farbror Abraham, möter vi förgrundsgestalterna till de tre monoteistiska religionerna - judendomen, kristendomen och islam.

Med det hat, hämndlystnad och kvinnohat dessa herrar visar prov på, möter vi även hos den gud Abraham vill att vi blint ska böja oss inför. "Du ska inga andra gudar ha jämte mig", säger den guden.  

En grundinställning som levt vidare i den teologi Paulus skapade. Hans frälsargestalt utsätts för tortyr och avrättas. Det kommenterade komikern Lenny Bruce på följande sätt:  

Adam och Eva syndade för att de varit nakna. De åt av kunskapens träd. En synd som enligt Augustinus överförs genom sädesvätskan. Varje barn, innan det föds, är på så sätt dömt att ärva sina förfäders synd. Det fick Sam Harris att skriva i sin bok Letter to a Christian: 

Vilken sado-masochism Paulus och Augustinus visar prov på, när de får det till att Gud tog gestalt som en människa för att han skulle torteras och avrättas! Vi möter här vikten av människooffer. 

Det som är utmärkande för kristendomen, dess grundbult, är att man kommer enbart till himlen genom att tro på Jesus Kristus som Guds son och frälsare. I den primitiva rollen som ett människooffer, dog han på korset för att försona mänsklighetens synder. 

Frälsningen eller vår upplysning är inte något som förtjänas genom goda gärningar. Viktigare är i stället att vi tar tar emot Jesus som vår Herre och Frälsare. Denna omogna och primitiva inställning visar att vi har att göra med ren fundamentalism. 

Richard Dawkins visar i sin bok Illusionen om Gud att han är minst lika engagerad i de religiösa frågorna som en evangelist som Billy Graham eller en ayatolla som Khomeini. 

Billy Graham ser på sig själv som en predikant, som förkunnar evangelium. (grek. = ’glatt budskap’). Men det är knappast ett glatt budskap han framför. Han vill att vi ska vända oss ”till Kristus i ånger och tro och följa hans vilja”. I stället för att lyssna till oss själva, ska vi blint lyda en yttre auktoritet.

Jag hörde en präst en gång förklara att utan läran att Jesus dog på korset för våra synders skull, lägg till det uppståndelsen, skulle den kristna läran fall ihop som ett korthus. 

Men jag har upptäckt att religion handlar om så mycket mer långt från den inställning Abraham, Paulus och Augustinus står för.

Så här skriver Göran Schildt i en av sina reseskildringar, Ikaros hav:

Så här skriver Salman Rushdie om vad religion är för honom:

I sina dagboksanteckningar intar Ragnar Sandberg ännu en ståndpunkt, han särskiljer religionen från vidskepelsen och menar att vidskepelsen finns även inom andra områden:

Gunnar Ekelöf menade att konsten och religionen i stort sätt är samma sak. Han beskrev förhållandet mellan dessa två, religionen och konsten, så här:

Han påpekade också: 

Isaac Bashevis Singer säger[i en intervju med Pär Wästberg i DN]: 

Singer säger också i samma intervju: 

Den ryske författaren Nikolaj Gogol försökte särskilja religionen och konsten åt. Den inställningen gjorde att han till slut förstörde det han skrev. Den ryske dansören Vaslav Nijinsky hamnade i en liknande konflikt. Det fick Henry Miller att påpeka: [6]

Som sagt, det finns många olika sätt att förhålla sig till religion.  

Pappa såg på religionen som en skadlig företeelse. Det finns de som ser med samma ögon på konsten. För Herbert Spencer, en av hans böcker hittade jag i pappas bokhylla, var konsten något som han kallade för ”en onyttig fåfänglighet, blott och bart en kvarleva från mera primitiva utvecklingsstadier”.[8] 

Samma uttalande som Spencer gjorde om konsten gjorde pappa om religionen. Till skillnad från Spencer bytte pappa ut ordet ”konst” mot ”religion”. 

När jag påpekade det och läste citatet från Spencer, skrattade han och sa: "Jag är inte emot religion som sådan. Vad jag vänder mig mot är den förvanskade syn på vad religion är för något som judendomen, kristendomen och islam skapat."    

Människans kropp består av olika organ och lemmar, pappa menade att detsamma gäller civilisationen. [Ordet civilisation kommer av det latinska ordet civis, medborgare. Det betyder samma som kultur, enligt en uppslagsbok jag slår upp]. 

Exempel på organ och lemmar som finns i en civilisation är till exempel konst, politik, religion och naturvetenskap. Pappa menade att dessa organ och lemmar i civilisationen behövs. Utan någon av dessa handikappar vi oss.  

Marx påstod att ”religionen är ett opium för folket”, och när Lenin tog makten i Ryssland brändes kyrkorna. Med Marx och Lenins inställning vore som att förbjuda musik bara för att det finns dålig musik. 

I Illusionen om Gud undersöker Richard Dawkins fenomenet Gud. Här möter vi den sexfixerade tyrannen i Gamla Testamentet och den gode Jesus som görs till en syndabock hängande på korset som ett offerlamm.[9]

Tyvärr har de tre monoteistiska religionerna har fått ensamrätt på att definiera vad som är religion. Snarare upplever jag att de förvanskat begreppet. 

När Dawkins visar hur existensen av ett högre väsen både är fullkomligt osannolikt och ur etisk synpunkt inte ens önskvärt, är det ett sätt att förhålla sig till de religiösa frågorna. 

Dawkins ställningstagande är ett måste för den som vill skaffa sig en djupare förståelse för vad religion i grund och botten är, enligt min mening. 

Dawkins visar på fördelarna hos ateismen som utgångspunkt för såväl ett moraliskt leverne som för att vi bättre ska kunna förstå vilka vi är. 

Dawkins är inte ensam med sin inställning. Thomas Jefferson, en av USA:s fäder, påstod följande:

I ett brev till en vän skrev han:

Grundlagsfäderna i USA ansåg att en presidents religiösa åsikter, eller brist på sådana, helt och hållet är var och ens ensak. Benjamin Franklin avfyrade det klassiska citatet: 

John Adams gjorde följande uttalande: 

Den fatwa som utfärdades av Irans högste ledare ayatolla Khomeini mot Salman Rushdie är ett av många exempel på hur de som tror på Gud aktiverar människans lägsta moraliska kvalitéer. Khomeini var för feg att själv utföra mordet på Rushdie. De som i stället skulle verkställa dödsdomen använder metoder som att anfalla bakifrån eller överraska med att sticka en kniv i ögat och halsen på en försvarslös människa. Det är samma ynkliga feghet hos ayatollorna som kommer igen hos de släktingar som mördade Fatima. Öppen strid och hederlighet finns det inte plats för. 

SAMMANFATTNING: 

När tillräckligt många tror samma sak – om det som de inte vet något om – och böjer sig för auktoriteter utan att lita på sig själva, blir det sanningen med stort S. På så sätt skapades en gång de tre monoteistiska religionerna: judendomen, kristendomen och islam.

Religion, dvs. att vara religiös, har för mig att göra med att jag ställer frågor och prövar mig fram med de olika erfarenheter det skänker, som i slutändan i många fall inneburit att jag blivit medveten om sådant som jag förut inte var uppmärksam på vilket förändrat min syn på verkligheten men också påverkat mitt sätt att leva.

Det är en inställning som ligger ljusår från det som islam, judendomen och kristendomen står för.   

Religion – att vara religiös –handlar sålunda om att vi upptäcker saker om oss själva eller andra som vi förut inte varit medvetna om förut.

I Bibeln däremot, kommer Abrahams Gud med de tio budorden, och religion handlar om tro och överlämna tänkandet och ansvaret till en högre auktoritet, som en överstepräst eller Gud. I stället för att gå inåt och lyssna till oss själva innebär det att vi ska böja oss för yttre auktoriteter. Det är alldeles för simpelt, primitivt, ja, till den grad omoget, i jämförelse med vad religion i stället skulle kunna vara och också är för många. Eller som Gunnar Ekelöf så träffande formulerade det: 

Jag avskyr lukten av kyrka. Kyrka är inte religion som jag menar den. Religion är den levande mystiska traditionen, som likt ett artärsystem förgrenar sig genom mänskligheten i både tidens, rummets och djupets dimensioner. Systemet blev inte något slutet helt genom Buddha, Kristus, Muhammed eller någon. Kapillärkärlen fortsätter att söka sig fram och då och då också en stor pulsåder. Hjärtat ligger någonstans bortom urtiden eller också är det ännu inte skapat, utan vi är på väg att någon obestämd gång skapa det. Gud finns inte, han fanns kanske eller också är han i långsam och oviss tillblivelse genom oss.[11]

Eller som Simone Weil säger: