Drömmen om Österlandet

För Gunnar Ekelöf handlade Indien snarare om en längtan än ett realistiskt vägval. Visst ville han resa dit. Men det var inte en vanlig resa som hägrade, hans längtan var så stark att han funderade på att lämna sitt hemland för gott. Under morgonbönen i skolan, som på den tiden var obligatorisk, mumlade han i protest Om mani padme hum. Han kom över Tarjumán av Din ibn al-Arabi. Det var genom Verner von Heidenstam han hade hört talas om honom.[1] Här lärde sig Ekelöf för första gången att förstå vad som menas med symbolism och surrealism. Senare fick han veta att det var al-Arabi som fått Ivan Aguéli att på fullt allvar börja lära sig arabiska.  

Ekelöf åkte till att börja med till London. Han studerade på School of Oriental Studies. 

Men han kom inte längre än till London. Han la sina planer på hyllan. När han på äldre dagar ser tillbaka på den tiden påstår han att lockelsen fick förbli en dröm, han ville inte gå längre, därför att: 

Den gången i London var Indien Juvelen i kronan i det brittiska imperiet. Vurmen för Österlandet betraktades som en slags verklighetsflykt. Det hade gjorts en uppdelning mellan Öst och Väst. Kipling som skrev Djungelboken och bodde i den indiska delen av det brittiska imperiet var övertygad om att Öst och Väst aldrig kunde mötas. Numera har gränserna suddats ut, men när jag växte upp på 1960-talet var gränserna fortfarande tydliga.  

Österlandet handlade på 1960-talet om verklighetsflykt. Enligt Ekelöf kom begreppet verklighetsflykt redan på 1920- talet. Allt skulle vara effektivt och logiskt. Yoga var för egoister som självupptaget studerade sin egen navel. Naturvetenskapen hade ensamrätt på att förklara vad som är verkligheten.

Vad är då verkligheten?

Enligt Ekelöf är verkligheten än det ena, än det andra, allt efter tid, plats och omständigheter. Drömmarna skapas av bilder från vårt vakna liv, reflektioner från det som ögonen sett och öronen hört. Drömmar är verkliga, objektiva i en värld där drömmarnas lagar gäller. Dessa insikter övertygade Ekelöf om att det finns en annan värld, även om den förblir en dröm, skattekistan han inte öppnar.