Mallika Chopra

På sin blogg nämner Mallika Chopra att många har bett henne att kommentera skandalen kring John Friend, grundaren av Anusara Yoga, som anklagas för att ha haft sexuella snedsprång med sina elever. 

Hennes pappa – Deepak Chopra – är en framstående yoga kännare, ja, så till den grad att han för många är en guru. Troligtvis är det därför hon fått frågan? 

Tack vare att hennes pappa är en berömd celebritet inom yoga är hon obekväm med uppfattningen som många har om vem han är. Många ser på honom vad de vill att han ska vara och det kan skilja sig en hel del från den han faktiskt är. 

När jag höll kurser i TM. Ofta fick jag frågan om Maharishis sexuella snedsprång. Det var inget jag visste något om. Vad skulle jag svara? Skulle jag försvara honom. Säga att det var illvilliga rykten? Mallika har ingen aning om vem John Friend är. Jag hade inte en aning om Maharishis sexuella eskapader. 

Mallikas bror Gotham, har gjort en dokumentärfilm om sin pappa, den berömda yoga läraren. Filmen heter Decoding Deepak (på svenska Avkodning av Deepak). Dokumentären speglar far- och son dynamiken. Den kan ibland bli tokig, det vet de flesta av oss. Hur knasigt kan det dessutom inte bli när man som Gotham har en pappa som är en guru för många.  

Det obehag Mallika upplever med den uppfattning som finns om hennes pappa tror hon bottnar i att hennes familj står de varandra nära. Med de som står oss nära, blir vi medvetna om varandras sårbarheter och svaga punkter, och det inbegriper också hennes pappa. Han inspirerar många med de budskap han för fram när han guidar människor att upptäcka mer om sig själva. Men hon ser också att hennes pappa inte bara har styrkor, även svagheter, som var och en av oss.   

Det tycks ligga i den mänskliga naturen att göra vissa till hjältar. Inom religionerna blir gurus lätt gudomar. Jesus är ett typiskt exempel på det. En del uppfattar honom som Guds ende enfödde son. Men det är inte bara helgonen vi gör om på det makabra sättet. Det kan vara en författare, en forskare, en nobelpristagare eller självaste Presidenten. Mahatma Gandhi har efteråt inte visat sig vara ”ett helgon” hemma med frun och ungarna var han inte världens bästa pappa. Han påpekade ofta att han kämpade med sin egen moral. En natt sov han med två unga kvinnor nakna på varsin sida i samma säng. Han ville testa om han kunde leva i celibat. Stora politiska ledare inspirerar. De kan som Mahatma Gandhi, Abraham Lincoln och Nelson Mandela bli symboler för politiska förändringar.  

För Mallika Chopra är det viktigt att skilja mellan budbäraren och budskapet. 

Mallika har sett med sin pappa, och med många andra, att människor är och förblir människor. Eller som hon säger: ”Vissa talar bra, andra får oss att bli inspirerade, andra har skarpa sinnen och vet hur de kan få oss att ana  vad som finns i vår innersta kärna med sina inspirerande ord.” Men erkänner hon: ”I slutet av dagen har jag ännu inte stött på en verkligt ’upplyst’ lärare.”

I sin barndom tillbringade hon mycket tid med Maharishi. Utan tvekan utstrålade han något som gjorde att hon kände sig speciell. Men det gick upp för henne att i samspelat mellan hennes pappa och Maharishi blev till och med Maharishi som var familjens guru ingenting annat än den som hennes närmaste ville att han skulle vara. 

Så när hon får frågan om vad hon anser om John Friend och alla de yoga lärare och gurus som sexuellt utnyttjar människor, Sai Baba knullade småpojkar. Det gäller inte bara yoga lärare och gurus, präster i katolska kyrkan har sexuellt utnyttjat församlingsmedlemmar. Det finns presidenter – namn som John Kennedy och Bill Clinton – som sexuellt utnyttjat kvinnor. Mallika har inga direkta svar på vad det handlar om. Men hon kan anta. Det får henne att säga: ”Kanske spelar dessa individer den mytiska rollen av den hjälte som vi valt att söka efter. Och när förväntningarna faller är besvikelsen så mycket större. Förhoppningsfullt får det oss att mer och mer, i en värld där sanningen, tror jag, alltid kommer ut, att inse att bra lärare i grund och botten bara är våra guider och ingenting mer. Och till slut kan vi bara hålla oss själva ansvariga för de höga förväntningar som vi vill se hos andra.”