Mantra

Den fysiska världen är uppbyggd av olika ljud. Av dessa, har några ljud eller mantras identifierats, och de betraktas som ett slags nycklar eller dörröppnare till andra dimensioner. Det är ljudet hos mantrat som åstadkommer det, dess ljudkvalité. 

Men ett mantra kan också betyda något.   

Mantra är ett ord på sanskrit som består av två stavelser: man (sinne) och tra (befria). Således betyder ordet mantra i sin bokstavliga betydelse ”att befria sinnet”. Jag skulle vilja förklara det med att vi erfar något bortom den fysiska världen, som de fem sinnena, smak, lukt, syn, hörsel och känsel. 

Det finns två sorters mantran. De som kallas för rot-ords ljud eller Bija mantras. Det är ljud - ord - som inte betyder något. [På sanskrit kallas ett ”frö” för bija.] 

Mantras består sålunda av ljud som inte betyder något och ord som betyder något. Det kan vara namnet på gudomar som Shiva, Krishna eller Kristus. 

Ramakrishnas fru, Sri Saradamani Devi, säger om dessa mantran: 

"Repeating the name of God a number of times, telling the rosary or counting on fingers is calculated only to direct the mind to God. The natural tendency of the mind is to run this way ..."[1] 

Det som betonades med bokstaven a i mantrat Om är början på skapelsen och sedan kommer det upprätthållande ljudet mmm.[2]

Paramhansa Yogananda påstår följande:

"Aum eller Om, i Vedaböckerna blev det heliga ordet Amin hos muhammedanerna, Hum hos tibetanerna och Amen hos de kristna – dess betydelse på hebreiska är visserligen, i sanning. – 

”Detta säger Amen, det trogna och sannskyldiga vittnet, begynnelsen av Guds skapelse.” Uppenbarelseboken 3:14.) 

"Aum är skapelseordet, ljudet av den Vibrerande Motorn. Till och med nybörjaren i yoga hör snart invärtes i sig det underbara ljudet Aum."[3]

 I sin bok The Awakening Earth beskriver Peter Russel den funktion mantrat har i den teknik som Maharishi lär ut: 

"I Transcendental Meditation (TM) sitter personen i en bekväm ställning och upprepar tyst ett mantra, som inom TM är ett meningslöst ord." 

Vad Russel tar upp är rot-ords ljuden. Men TM använder sig också av de mantras som betyder något. Åtminstone gällde det i början på Maharishis rörelse. På konferensen i Cochin 1955 använder TM rörelsen de mantras som Ramakrishnas hustru nämner. I boken som kom ut efter konferensen – Beacon Light of the Himalaya skriver Maharishi om dessa mantran: 

"Vi väljer inte vilket ljud som helst, som mjölk, bord, penna och vägg eftersom sådana vanliga ljud kan på sin höjd skärpa sinnet; medan det däremot finns vissa speciella ljud som införlivar de egenskaper i våra liv som namnen på vissa gudar representerar."

Olika religioner har olika gudomar. Ordet Kristus för den som är kristen kan användas som ett mantra. Det mantrat kan förlängas till Herren Jesus Kristus förbarma dig över mig vilket den ryska pilgrimen använder.[4] Sanskrit mantrana kan också förlängas, både de som är rot ords ljud och de som inte är det. Inom TM rörelsen kallas det för tilläggs mantra. 

Ännu en sak som är viktig att känna till i sammanhanget är att i den religiösa texten, till exempel Veda hymnerna – som Rig Veda – avslöjar texternas ljud kombinationer hur skapelsen är konstruerad. På så sätt blir texten också en beskrivning av skapelsen. Den inställningen till den heliga texten finns också inom judendomen och inom muslimsk mystik. 

Varje bokstav kommer från Gud och varje bokstav har en mening menar dessa förespråkare. För kabbalisterna innehåller Bibelns hebreiska texter inte bara det som texterna beskriver genom sina ord som läggs ihop till olika meningar. Bokstäverna i sig själva är som ett slags blåkopia av skapelsen, som beskriver hur verkligheten är konstruerad. Texten innehåller dolda meningar, inte enbart varje bokstav, det räcker med en liten vokalpunkt, för att hitta en hemlig innebörd. Till exempel den första bokstaven i Bibeln, ordet bet är det hebreiska ordet för i (i begynnelsen skapade Gud). Det har också en annan betydelse, bokstaven står för siffervärdet två, vilket förklaras med att Gud inte bara skapade den synliga världen, han skapade också en osynlig. Med andra ord, den fysiska världen och den bortom den fysiska och sinnenas värld. [5]

Enligt dramatikern Maeterlinck har orden i sig själva en inre klang. Klangen härrör delvis [kanske till största delen] ur det föremål ordet betecknar. Men om vi hör ordet – utan att föreställa oss föremålet – uppstår en abstrakt föreställning i medvetandet hos den som lyssnar. Om detta förhållande hos ordens klang när vi uttalar dem gjorde Kandinsky följande iakttagelse: 

"Från den synpunkten blir det gröna, gula, röda trädet som står på ängen bara ett materiellt särfall, en tillfällig materialiserad form av det träd vi förnimmer inom oss när vi hör ordet träd. Om ett ord väljs skickligt (med poetisk känsla), om det upprepas inifrån, av ett spontant tvång – två, tre eller flera gånger – blir följden inte bara att den inre klangen tilltar i styrka, utan också att ordet blottar andra, helt oväntade andliga egenskaper […] Här öppnar sig stora möjligheter för framtidens litteratur." [6]