Om någon valt att följa en meditationsmetod, menade Babusjka – om jag förstått henne rätt – att själva utövandet är det viktiga. När hon fick frågan vilken religion, metod eller lära som var bäst svarade hon att det funkar inte på det sättet.
”Men tänk om jag följer en guru som visar sig vara en bluff”, sa jag.
”Då har du fått ett gyllene tillfälle att lära dig något av det”, svarade hon.
Som jag ser det är det inom yogan som i diktens, religionens och politikens värld. Där vi förväntar oss att komma fram till Sanningen med stort S visar sig ofta lögnen som störst. Ett fenomen som så ofta upprepar sig att det tycks vara en naturlag i dessa sammanhang.
Sai Baba, ett helgon jag besökte när jag var i Indien 1986, det var av nyfikenhet, det ryktades att han var en avatar. Det kom senare fram att han knullade småpojkar bakom kulisserna och på dagarna gick han omkring och sken som ett helgon för de som besökte hans ashram.
Det behöver inte innebära att sådana som Jesus, Buddha, Muhammed också var bluffmakare. Men hur kan vi veta? De levde för tusentals år sedan. Det är bekvämt att följa andliga mästare som levde för tusentals år sedan.