Lögner & sanningar

Om någon valt att följa en meditationsmetod menade Babusjka att själva utövandet är det viktiga. När hon fick frågan vilken religion, metod eller lära som var bäst svarade hon att det inte funkar på det sättet. 

  ”Men tänk om jag följer en guru som visar sig vara en bluff”, sa jag.

  ”Då har du fått ett gyllene tillfälle att lära dig något av det”, svarade hon.

Som jag ser det är det inom yogan som i diktens, religionens och politikens värld. Där vi förväntar oss att komma fram till visar sig ofta vara lögner. Vi har varit utsatta för bluffmakare. Ett fenomen som så ofta upprepar sig att det tycks vara en naturlag.  

Det finns många exempel på det.

Sai Baba, ett helgon jag besökte när jag var i Indien 1986, det var av nyfikenhet, det ryktades att han var en avatar. Det kom senare fram att han knullade småpojkar bakom kulisserna och på dagarna gick han omkring och sken som ett helgon för de som besökte hans ashram.

Många nu levande så kallade andliga mästare har visat prov på vilka dåliga kvalitéer de har som människor. Det räcker inte med att vara upplyst. Ännu ett exempel på det är den indiska gurun Osho, som omger sig med smaklösa kläder och möbler, vilket visar att han saknar en genuin känsla för skönhet. När han visar det spelar det ingen roll vad han än säger. De kvalitéer vi visar prov på som individer borde i stället räknas. Inte om vi är upplysta, fattiga eller rika, oavsett vilken hudfärg vi har eller kulturell bakgrund.  

Det behöver inte innebära att sådana som Jesus, Buddha, Muhammed också var bluffmakare. Men hur kan vi veta? De levde för tusentals år sedan. Det är bekvämt att följa andliga mästare som levde för tusentals år sedan.  

Hur som helst, inom politiken, vetenskapen och konsten. Ingen av dessa världar ser ut att klara sig undan bluffmakarna och de skador fundamentalismen ställer till med.